Sorry....

.....men jag ger upp nu. Det här med bloggandet funkar inte för mig, känns som om tiden inte räcker till, och då lägger jag hellre den på annat. Till er, det fåtal som faktiskt läst det jag skrivit säger jag: TACK!
Nu skall jag rusa ut i livet igen! Ha ett underbart liv!

Maktlös och uttråkad

Hur jobbigt är det inte när man har ett ej fungerande internet? Mitt modem har fått sig ett spel och efter samtal med Telia förra lördagen skulle jag få ett nytt skickat till mig. Idag har det gått en vecka och tror ni jag har fått något modem? Icke! Jag ringde ändå igen i torsdags, men det verkar lönlöst. Just nu surfar jag på grannens nätverk, men det blir ju ändå segt. Det är svårt att ladda upp sidor, kan knappt läsa Aftonbladet. Facebook skall vi inte prata om, där händer ingenting med sidan. Hoppas bara att jag kan skriva klart detta innan jag blir nedkopplad igen :(
Det blir nästan samma effekt på livet som när man åker ifrån sin mobil hemma. Jäääättejobbigt, paniken infinner sig och man blir grymt handikappad. Usch...

Barnen har åkt till Kläppen och jag tänkte försöka åka till Åmål för att få åka skidor jag med. Chefen lånade ut sitt liftkort, och det är ju inte så långt att åka. Meeeen.... Mitt sällskap bangade ur så jag sitter här hemma nu iaf och känner mig lite ledsen faktiskt. Skall dra iväg och dansa lite Zumba med mina vänner Eleanor och Satu, det får bli motionen för idag :)

Veckan i övrigt har varit rätt ok, det har strulat en del på jobbet, men när dagen är slut och allting faktiskt löst sig så känner iaf jag mig väldigt nöjd. Nöjd med att det är jag som löst problemen som hopat sig och nöjd med hur det löst sig också. En del gnäll har det varit, jag tappade faktiskt humöret vid två tillfällen denna veckan. Och då menar jag ordentligt. Jag gapade så i telefonen att Peter stängde dörren in till sitt rum..... Inte likt mig faktiskt. Jag är egentligen väldigt lugn och sansad, men blir jag retad så....

Nu skall jag resa mig ur sängen och äta lite frukost. Kanske skulle unna mig frukost på sängen? Fast det skall man väl helst bli uppvaktad med? Det är ju Alla Hjärtans Dag i morgon, någon kanske känner sig manad? Säg till bara så låter jag dörren vara olåst ;)

Barnfri vecka??

Nä, tack och lov finns det inga helt barnfria veckor. Hur hade det gått? Att inte få träffa mina älskade barn? Varje tisdag hämtar jag Julia på Clarebergs Ridklubb efter att hon ridit lektion, sedan har vi mysigt på egen hand den veckan som de egentligen är hos sin pappa.
Tvärtom blir det när det är min barnvecka, för då stannar Julia hos sin pappa på torsdagen och då har jag och Jacob egen myskväll. Det bästa de vet den kvällen de är ensamma med mig är att de får sova i min säng.... Det brukar de bara få göra när de är sjuka eller vid speciella tillfällen då mamma blir lite wild n´crazy och vi delar säng alla tre. Det inträffar dock ganska sällan eftersom jag tycker det är jobbigt med helikoptrar i sängen.
Mina barn har nästan aldrig fått ligga i min säng. När de var små och de kom upp på natten gick jag alltid med dem tillbaka till deras egen säng och nattade om dem där. Jag vill gärna tro att det är därför de sovit så himla bra på nätterna sedan ganska ung ålder :)

Idag har jag sovmorgon, Jacob skall till Isdala med skolan och jag har lovat att hjälpa till att köra dem dit. Hemresan löser de med andra bilar, för jag har inte möjlighet att komma ifrån jobbet då. Skall bli skönt att få träffa Jacob en liten stund, men vi ses ju i morgon igen.

Det har kommit en hel del snö här i Partille, precis som på många andra ställen i landet. Jag måste säga att det gör mig väldigt lycklig. Det blir så mycket ljusare ute och vi slipper regnet som är mer regel än undantag på västkusten.
Mina föräldrar som är i Thailand för tillfället hade nu på morgonen skickat ett gulligt sms... "Inga snöflingor... Bara kokos..."  Retstickor!!!

Nu skall jag resa på mig och fortsätta med morgonbestyren. Kör försiktigt där ute =)

En ursäkt är minsann på sin plats

Till de få som faktiskt försöker följa min blogg ber jag härmed om ursäkt. Tiden liksom bara slinker mellan fingrarna till.... ingenting!!! Jag är helt orkeslös på kvällarna, orkar inte lyfta ett finger här hemma. Dock har jag faktiskt kommit igång med träningen, så nu väntar jag bara på att energin skall finna sin väg tillbaka till mig. Det är ju så himla kul att träna!!

Apropå träna så var jag på ett Zumba-pass i onsdags. Det var ren tur att jag och Satu fick plats, för sju minuter efter att bokningen öppnade var alla platser slut.... Åter till dansen. Zumba är ett danspass som innehåller olika stegkombinationer och mycket rörelse. Herregud vad jag fick skaka rumpa och leka salsaexpert ;) Jag var nog inte ensam om att känna mig dum därinne i salen, men i längden kan det nog vara en bra träningsform att ta emellan alla andra hårda pass....

I övrigt är det rätt lugnt i mitt liv, nästa helg dock är det tjejkväll med bubbelbad och bastu och sedan utgång. Någon som kan vara barnvakt tro??? Föräldrarna är ju i Thailand, de små äcklen...

Min älskade hund Texas kom och hälsade på i förra veckan. Åh vad han var glad över att komma hit, likaså hans nya husse som var tacksam över att få träffa mig och få lite mat i magen. De har flyttat till Påryd i Småland nu, och var bara uppe för att avsluta hyreskontrakt mm där de bodde tidigare. Jag och Texas hamnade på golvet liggandes bredvid varandra och han njöt så mycket att han låg och gnydde när jag klappade honom :)
Trots att jag saknar honom jättemycket så är jag nöjd med mitt beslut. Han har det så ofantligt mycket bättre hos Peo där han kommer ut varje dag på långa promenader.

Nej, nu skall jag väcka Jacob och åka till jobbet. Vi hade myskväll på tu man hand igår.

En sån lördag :-)

Idag fyller min älskade systerson Elias 2 år. Denna lilla pratkvarn som springer omkring och bubblar så mycket och man förstår egentligen inte mycket, men en del har man kunnat skilja ur mängden. Tänk att det är två år sedan som vi systrar liksom spräckte läkarnas teorier om att vi antagligen inte kunde få söner, eller att det åtminstonde skulle vara stor risk att de var gravt missbildade när de föddes. Det sprack ju liksom redan när Jacob föddes, och sedan kom Melvin och sist kom Elias, som egentligen var den man minst räknade med att vara en pojke. I efterhand har jag fått veta att Cissi och Anders faktiskt kollade upp vilket kön det skulle vara, men höll tyst om det väääldigt länge. Men det gör ingenting alls, jag är lika lycklig över alla mina syskonbarn, oavsett kön. De är sådana underbara personligheter, allihop.

Julia som varit dålig hela veckan åkte till slut med sin pappa till vårdcentralen i går eftersom hon fortfarande klagade på magont och febern inte riktigt släppt. Där misstänkte de blindtarmen och skickade dem vidare till Östra Sjukhuset för vidare undersökning. Jag åkte hem till Satu där Jacob var, utifall att Pentti och Julia fick stanna kvar. Efter tre timmar fick jag ett glädjande besked, lilla gumman hade bara varit förstoppad efter sin feber då hon heller inte ätit något vidare, så magen satte sig väl på tvären och därmed fortsatte febern att hålla i sig. Ett lavemang senare så var hon pigg och glad igen :)

Idag har mitt lilla hjärta varit på styling och fotografering med en klasskamrat och hennes mamma. Vilka underbara bilder.... Jag kommer att lägga upp en eller två här så fort jag fått en kopia av skivan. Hon är så fin min lilla tjej, det tråkiga var bara att de inte fick le. Inte på en enda bild. Tråkigt tycker jag, för alla bilder blev så himla allvarliga trots att hon poserade i alla möjliga ställningar. Om man ändå betalar 800 spänn för såpass många bilder så tycker jag nog att man kan begära lite variation på dem. Nåja, vacker var hon ialla fall min älskling.

Jag laddade upp min första bild här till bloggen nu också. Ni ser den i föregående inlägg om min tandlösa son :)

Nä, nu skall jag ta och lata mig en stund. Det är ju ändå lördag kväll.

TRÄNINGSVÄRK!!!

Behöver jag säga så mycket mer? Det märks verkligen nu att jag inte tränat ordentligt på några år. Friskis & Svettis i all ära, men det här var verkligen roligt (trots att jag inte kan gå ordentligt). Nu väntar första visningen på torsdag, sedan kan jag nog sätta igång igen. Ser faktiskt fram emot nästa träning även om det gör ont nu :)

Har en dotter som är hemma från skolan pga feber. Hon var hängig med feber i lördags men var pigg som en mört på söndagen och fick följa med sin bästis Alva på bio. Kanske inte var det bästa draget, så här i efterhand. Hon blev dålig igen på söndag kväll och låg hemma hela måndagen. Tack och lov har jag fått möjligheten att kunna jobba hemifrån, så det underlättar mycket när man har sjuka barn. Det dåliga samvetet kommer inte fram lika mycket gentemot varken barn eller arbete. Bra va??

Tilläggas bör att hon får vara hemma idag med, för det var 38 grader i skallen på henne i går kväll också. Så mamsen stapplar hemåt vid lunch även idag för att kunna ta hand om sin älskade flicka!

Jag fick en glad överraskning när jag hämtade Jacob på fritids igår. Han hade äntligen tappat sin övre framtand som vi slet så med på söndag kväll för att den skulle lossna. Nu har min son en sådan söt glugg fram och om jag lyssnar väl så läspar han lite också ;)

Funktionell träning

Så är det. Jag var på mitt första riktiga pass igår på Life i Lerum. Förvarningar hade jag ju fått om att det var ett tufft men roligt pass. Det började med uppvärmning på bräda med lite olika stegkonstellationer och det var ganska enkelt att hänga med på. Sedan blev de lite längre och lite mer avancerade, men jag tyckte ändå att jag hängde med någorlunda. Visst kom jag av mig och fick vänta in ett steg eller fem, men jag var varm och nöjd.
Sedan började det. Eva, som ledaren hette, tog fram vikter som vi skulle hålla i händerna och göra knäböj, armlyft och utfall med. Sedan fick man sparka av sig skorna om man ville, så var det en balans-, koordinations- och utfallsövning på det. Puh, jag fick lägga ner min vikt efter en liten stund, för jag var redan ganska trött i kroppen ;) Allting avslutades med lite "grodövningar" och sidolyft liggandes med armen på brädan.

Jag trodde faktiskt att jag skulle somna som en stock i går kväll, men nja, det tog väl kanske 5-10 minuter ändå. Å nu då? Vaknade 02.53 och kunde inte somna om. Jag gav upp strax efter 04.00 för då kände jag att klockan ändå skulle ringa om 30 min och att somna då gör ju bara allt värre. Så idag kan jag meddela att jag hörde när tidningsbudet ramlade in i huset, tryckte ner hissen, åkte längst upp i huset för att sedan gå neråt och på mitten ungefär, lägga bostadsdelen i min låda och sedan fortsätta neråt. Givande underhållning på en måndagmorgon, inte sant??